You don't know...
Svårt att se meningen.. varför är jag här? Måste jag verkligen det här?
Upplevde en ny känsla i veckan.. känslan att det är okej nu, okej att lägga mig ner.. Okej att somna in.. för alltid..
"Tänk på dina nära o kära"
Det är nått jag gjort senaste 6 år.. Det är det som gör att jag lever idag.. Alltid tänka på andras vilja.. Min betyder inget...
Men man lägger på ett leende, låtsas som att jag mår bättre.. låtsas som att självmordstankara är borta o längtan efter fysisk smärta är borta.. låtsas som att livet känns lite lättare att leva..
för hur ska jag kunna säga: jag mår inte bättre?! jag vill fortfarande inte leva!?
Känns som att jag är en besvikelse, svag, för att man mår som man gör.. känns som att man är löjlig, jag menar: borde väl inte va så svårt att sluta må som man gör.. *ryck upp dig* ..
Som vanligt får man en stund i taget.. Kanske lyckas jag hitta nån mening.. Om inte så ses vi i ett annat liv!