1. How long have you been self harming? Discuss why you started.
Hur länge har jag självskadat? Diskutera varför jag började.
Den första frågan och redan en svår fråga =)
För att kunna svara på denna måste man förstå vad självskada faktiskt är. Många som hör ord som självskadebeteende så tänker de direkt på rakblad, blod och ärr på armarna. Men självskada är så mycket mer än så och jag tror faktiskt nästan alla har gjort de någon gång, men kanske aldrig tänkt på att de faktiskt är de.
"Självskadebeteende är ett självdestruktivt beteende som innebär att avsiktligt och upprepade gånger utsätta sig för självskada av psykiska orsaker."
Alltså allt du gör som är negativt för dig själv pga din psykiska hälsa, flera gånger, så är de självskada.
Om man tänker efter så är de ju faktiskt en hel del!
Att skada sig själv kan vara ett sätt att minska svåruthärdliga känslor såsom ångest, skam, skuld, sorg, frustration eller ilska. Man gör något för att lindra psykisk smärta, för att glömma bort och inte behöva tänka på de faktiska orsakerna till varför man mår som man gör.
tex på sånt som jag anser är självskada:
* Ätstörningar.
* Missbruk av droger, läkemedel och alkohol.
* Skada sig fysiskt.
Jag har läst om att 9 av 10 patienter som vårdas på sjukhus i Sverige för självskadebeteende har skadat sig genom att förgifta sig själv, genom tex läkemedel.
Så tillbaka till frågan:
Jag tror att jag hade några peroider av självskada som tonåring. Tex slutade jag att äta i perioder.. Sen hade jag ett sjukt konstigt sätt att fysiskt göra illa mig själv på när jag mådde dåligt:
Jag starta igång hög musik (älskade bandet Slayer på den tiden), hoppande runt i mitt rum och dunkade huvudet i väggarna :P
Reflekterade aldrig då varför jag gjorde sådana saker.
Skada mig fysiskt började jag med kanske 2011.. (minns inte exakt) .. Jag minns inte hur jag mådde innan och vad de var som gjorde att jag testade.. Jag tror att de var i samma veva som jag "gick in i väggen".
Fasaden som man så länge hållt uppe höll på att rasa, jag orkade helt enkelt inte med tyngden längre.
Det jag däremot minns är situationen precis efter att jag satt rakbladet i armen. Förvåningen över hur enkelt de var, hur skör huden var och tillfredställelsen av smärtan.
De gick dock fort över och då kände jag mest bara rädsla över blodet som forsade...
Svär ofta över att jag tog de där steget till att skada mig. Ett misstag som sen förändrade så mycket i mitt liv!
Sen har de varit en stor kamp sen dess.. Till en början var de alltid för att lindra ångsten, men de blev till något mycket större.
5 år har gått sen jag skadade mig med blad första gången, sjukt då man tänker efter!
De positiva är att det är så mycket bättre idag och jag kan för de mesta hantera när de negativa tankarna dyker upp!
