4. Do you consider youself "addicted"? Why or why not?
När jag försöker att förklara mitt självskadebeteende så brukar jag faktiskt jämföra det med ett beroende. Så JA, jag anser mig vara beroende.
Anledningen till detta är känslan jag har av att hela tiden vilja skada mig. Så fort nått blir lite jobbigt, kommer tanken upp, längtan efter den fysiska smärtan för att "lätta" på de som e jobbigt..
Tycker de är väldigt likt tex en alkoholist, som behöver ta till alkoholen för att kanske koppla av och känna sig lugnare..
Sen att man måste kämpa för att inte "trilla dit igen"..
Vissa säger att självskada inte kan klassas som ett beroende utan som en tvångshandling. Jag kan förstå hur dom tänker och kan väl till en viss del hålla med.. eller? :P
De kanske är ett tvång vi har men tankarna och känslorna är ändå väligt likt ett beroende.
I perioder av mitt liv kan jag definivt se min självskada som ett tvång.. Dom gånger som de har varit som värst. De började som ett sätt att lindra min ångest, men blev senare något jag var tvungen att göra innan jag gick och lade mig varje kväll.. perioder var de så illa att de skedde fler gånger om dagen, hade mina olika rutiner. Detta påverkade självklart vardagen. Många gånger kunde jag inte fara nånstans för att jag var "tvungen" att skada mig en viss tid.. Sjukt, men så var de..
