Dagliga känslan!
Jag står med tårna på stolen under mig. Med en snara runt halsen.. Repet ordentligt fastsatt i taket, den kommer inte lossna.. De är svårt att andas.. Får ingen syre, känner mig snurrig, känner mig inte närvarande.. hur länge ska man orka?
Jag får inte tappa koncentrationen, då förlorar jag.. tårna snuddar bara vid stolen, de är så jävla tungt, minsta lilla misstag så är de kört.. jag försöker verkligen komma på hur jag ska ta mig ur detta, men finns inget runt omkring mig som jag kan ta hjälp av..
De skulle va så jäkla lätt att bara ge upp, slappna av och sjunka in i dimman.. De jobbiga är att kämpa..
Det börjar bli för jobbigt.. för tungt..
Jag kämpar, men har glömt bort vad jag kämpar för.. minns inte längre.. orkar inte längre..
Om man bara kunde få slappna av..
Om detta bara kunde ta slut någon gång....