Förlåt!
Till er som träffat mig eller kommer att träffa mig..
- FÖRLÅT för att jag ogärna ser dig i ögonen då vi samtalar. Att se någon i ögonen är något jag inte klarar av att göra automatiskt utan måste hela tiden koncentrera mig, vilket medför att jag tappar tråden på de vi pratar om och jag vill hellre hänga med i samtalet än att hela tiden tänka på ögonkontakten!
- FÖRLÅT för att jag sällan klarar av att göra spontana aktiviteter med dig! Jag behöver förberedelse, annars kommer ångesten i full kraft.
- FÖRLÅT om jag inte skrattar åt dina skämt eller om jag reagerar allt för sent..Oftast måste jag upprepa skämtet själv i mitt huvud ett visst antal gånger för att förstå, ibland förstår jag ändå inte..
- FÖRLÅT om jag inte förstår att du är ironisk.
- FÖRLÅT om jag inte reagerar på de sätt du förväntar dig då du säger något.. Att tolka humör/känslor bakom orden är svårt.
- FÖRLÅT för att jag inte kan uttrycka skämt och ironi på "rätt sätt". Vet att jag ofta missuppfattas när jag försöker skoja..
- FÖRLÅT för jag undviker att krama dig då vi träffas! Det är inte det att jag ogillar dig, utan det är bara en väldigt obehaglig känsla att "tvingas" släppa in något så nära.
- FÖRLÅT för att jag inte kan trösta dig på de sätt som jag skulle vilja. Att jag inte kan hålla om dig om du är ledsen. Ser så enkelt ut då andra gör de. Jag klarar tyvärr inte av de.
- FÖRLÅT för att jag inte hälsar på dig på stan. Jag ignorerar inte, utan antagligen har jag helt missat att de va just du som gick förbi.. Mina tankar är fullt upptagna med att lyckas ta mig framåt bland folket, för att kunna lägga någon energi på vem som passerar.
- FÖRLÅT för att jag påpekar om du sagt något fel. Tänker aldrig innan jag kommenterar det och känner mig alltid hemsk efteråt..
- FÖRLÅT om jag avbryter dig då du pratar. Oftast har jag en massa tankar i huvudet samtidigt och kanske är de något du säger som får mig att tänka på något annat.. Oxå där tänker jag inte innan jag pratar,,
- FÖRLÅT för att jag ena stunden är pratglad, medan andra vill jag inte alls prata och känner mig osocial.. Kan tyvärr inte svara på varför de är så, men de har absolut inget med dig att göra !!
Det finns så mycket jag skulle vilja ändra på..
Samtidigt måste jag lära mig att acceptera att jag antagligen inte kommer kunna förändra vissa beteenden..
De känns som att jag lever ett liv där jag hela tiden måste försvara mitt beteende..
Folk kommer att nedvärdera, skratt åt ens sätt man är på
Då ska man försklara varför man är som man är..
Förklara sånt som många, ändå inte kommer kunna förstå..
FÖRLÅT!