Cammi - The Truth Behind The Mask

Förlåt.. men detta måste jag få ur mig.. 

Jag behöver skriva av mig för att kunna förstå.. 

Ibland ställs man i situationer där man måste göra ett val på ett eller annat sätt.. Känns som att detta är ett val jag måste göra framöver.. Som de ser ut nu så tror jag att jag ger upp.. Orkar inte försöka mer, för de är inte jag som gör fel (vad jag vet)..

Och DU verkar inte fatta de, verkar inte se de.. tror inte ens att du vill.. 

Bryr du dig ens?? 

 

Jag försöker förstå hur du tänker, men de går inte.. 

Förlåt för att jag säger detta; men att vara hemma hos dig, hjälper inte mig, de skadar mig..

 

Känns som att dina dagar går ut på att klockan ska gå till den tiden de är okej (enligt dig) att ta fram spriten,, Jag har sagt de förr; jag vill inte att folk dricker framför mina barn! De vore helt okej om de vore någon dag hit och dit.. men nu handlar de om varje dag! Till middagen börjas de, nån gång så tidigt som lunchtid.. För varje glas, ser man förändringen.. Den eviga upprepningarna om olika ämnen som du glömt bort att du redan nämnt, sluddrandet när du pratar och ögonen, ögonlocken som du inte kan hålla uppe och därför inte kunna se på den du pratar med.. 

Du märker de nog inte, men de gör alla andra.. 

Du väljer spriten före oss och de är inte okej! 

Du vet vad jag tycker och jag har sagt de flera ggr till dig.. Men tydligen hade du glömt de senast vi var hos dig, eftersom du hade glaset i din hand varje kväll! 

Nej, jag sa inget denna gång, men de är för att jag tycker du borde tänka lite.. 

Barnen ser.. Speciellt B som visade flera gånger att han inte ville vara ensam med dig.. 

 

Med tanke på barnen.. Har du inget intresse överhuvudtaget för dom?? 

Kan inte minnas att du hade speciellt många samtal med dom... Barnen vet inte hur de ska bete sig.. de har olika sätt att kommunisera med folk, inte alltid via tal.. T visar de genom närhet och bus.. Finns så många som hon hänger runt halsen på.. Men aldrig har hon gjort något sådant närmande mot dig.. Jag kan förstå de.. Du har ditt skydd om dig som visar, kom inte hit! 

Men nått intresse tycker man ju att du borde ha.. ?

 

Allt är så ytligt och opersonligt och de är endast då du intagit alkohol som du faktiskt öppnar dig..

 

Svårt att se att något positivt kan komma ur denna situation.. 

Önskar så att du kunde förstå och ha empati.. Men där är de brist.. 

Det är mycket "jag".. 

Man kan inte jämföra, alla är vi olika, känner olika.. Man måste försöka förstå andra..

Jag har bland annat mina sociala svårigheter, alltid haft.. Vill höra att det är okej, att jag är accepterad ändå.. Jag vill inte höra att du älskar sociala aktiviteter, att prata och lära känna nytt folk.. 

När jag försöker förklara för dig hur min adhd påverkar mig, vill jag inte höra att du känner som jag gör ibland.. Jag vill inte höra att du inte alls har förståelse för hur jag kan tänka/känna som jag gör.. Alla dessa samtal som bekräftar för mig, om och om igen de jag själv känner; Jag är inte normal, jag är annorlunda, jag är konstig......

 

Du ska vara den personen som alltid finns där.. 

som förstår..

som accepterar.. 

som hjälper.. 

 

Tyvärr är inte situationen så, kommer aldrig bli..

Måste fatta mitt beslut, för denna situation är inget som hjälper mig i min kamp..

Men de är sjukt svårt.. 

Så jävla svårt..

Förlåt!