Jobbigt...
'Fick samtal från specialpedagogen (en underbar människa) som ville prata lite om tilda.. Hon hjälper till väldigt mycke och man märker att hon vill tildas bästa!!
Hon ville återuppta kontakten med psykologen som gjorde tester på tilda, för att veta vad vi nu ska göra innan tilda börjar sexårs, och de e ju jättebra de med!!
Däremot de jobbiga är ju att varje gång man pratar om tilda hugger de till i mig och jag mår dåligt.. Min lilla prinsessa, att hon ska ha de så svårt... Ord som kommer upp är "grava svårigheter", låter inte bra men de e sanningen...
Kanske en förklaring kan vara bra :)
Tilda är sen i utvecklingen, rätt mycke faktiskt! Enligt psykologens tester ligger hon på en nivå som knappt en 4 åring.. och nu e hon 6 år.. Hon har svårt att prata, kommunisera och hålla "röda tråden" i samtal.. Hon förstår inte vissa saker som hon borde i sin ålder, frågor som hur, var och varför existerar inte för henne...
Självklart är man orolig för hur de ska gå på sexårs där de förväntas att hon ska förstå, men jag har svårt att se att hon kommer kunna de... Dock är ADHD eller nån diagnos ingen som verkar vara aktuellt.. Man får bara känslan av försening, samma bedömmning gjorde psykologen..
Men man får se på de som att hon har haft 6 tuffa år, och att hon är sen är ingenting emot de hon varit med om... Hjärtfel, operation, svår UVI är några saker som hon varit med om..
Man ser hennes svårigheter nu, som att de inte är så farliga, ingenting som hotar hennes liv, till skillnad från allt hon varit med om innan..
Så man e glad, över att få ha henne hos oss, att hon inte är sjuk och skulle de sitta någon ADHD eller liknande så spelar de ingen roll.. Men självklart är de jobbigt, jobbigt att höra ord som "grava" då de talas om henne...