Känslan av misslyckade..

'
Alla dessa kvällar (nätter)..
Känslan av misslyckande..
Jag misslyckas hela tiden..
Det maler i huvudet hela tiden, skapar ångest..
Jag kan inte vara den jag vill vara, dessa eviga hinder som skapar problem..

Önskar så många saker..
Önskar jag vore den totala motsatsen till den jag faktiskt är..

Besöket på korttids idag! 
Gick helt okej ändå.. Tilda började pyssla med tjejen som var där! Nästan så att hon inte ville gå därifrån när vi väl skulle hem :) de glädjer mig..
Imorrn ska jag lämna henne på förmiddagen och då ska hon få sova över..

Nu såhär innan sänggåendet kommer skuldkänslorna.. en känsla av rädsla och mitt egna misslyckande.. 
Känns som att jag misslyckas i föräldraskapet.. att lämna bort sitt barn för att få egen tid.. jo jag vet att jag behöver de, men skuldkänslorna är kraftigare!

Min älskade underbara flicka!! 
Vad har vi gett oss in i??!!??

De kommer nog bli bra! De kommer ordna sig.. Känslan av att jag överger mitt barn kommer gå över (de handlar ju bara om några dygn varannan vecka! )
...
Måste sluta grubbla.. måste försöka sova!! 
Så snälla tankar, snälla ångest, lämna mig ifred!! 
De kommer att bli bra!
De måste bli bra!!

Så nu gör vi ett nytt försök med att sova! 
Tack för dessa piller som hjälper mig att somna då hjärnan håller mig vaken !!

God natt ! 

Onsdag!?

'
Ny dag, nya tag!

Vaknade tidigt idag, konstigt nog någorlunda pigg!! Så man har hunnit ta sig ett längre bad, vilket är riktigt skönt!

Men nu är de dax att göra sig klar för dagen! 
Kl 9:30 ska man iväg och handla..
Benji kommer hem kl12 och 15:15 är de dax för utvecklingssamtal !!

15:45 är de nästa möte med tildas fröken, rektor samt specialpedagog och de nya lärarna rektor o specialpedagog från skolan hon ska börja på till hösten! Överlämningssamtal ??? Kanske de heter.. har inte så stor koll :)

Så nu håller jag mina tummar på att orken är större idag än gårdagen!

Vardag!

'
Möte på Habiliteringen, sju personer sitter vi i en ring. Kurator, arbetsterapeut, familjebehandlare, klassföreståndare, specialpedagog och skolans rektor. Och så jag..
Ytterligare ett möte, ytterligare en påminnelse över hur situationen faktiskt ser ut..
 
De stora ämnet för dagen är som vanligt: skolgången.. ser frustrationen i lärare och specialpedagogens ansikten.. ser hur de vill skrika: Detta Går Inte..
 
Orden som sägs.. Allt som jag hört hur många gånger som helst, upprepas även på detta möte:
* Tilda klarar inte kraven, hon kommer aldrig klara dom.. 
* Rädslan över hur Tilda kommer må i skolan nu när allt förändras; ny skola, ny lärare, ytterligare krav.. Allt nytt..
* Tilda har fel skolgång, hon borde gå i särskola!! VARFÖR SKA DE VARA SÅ SVÅRT ATT FÅ EN SÄRSKOLEPLATS !?!?
 
Så fortsätter mötet, så många svårigheter som möjligt tas upp.. Desperationen lyser igenom, oavsett vem som har ordet..
"Hon kan inte läsa"
"Hon kan inte skriva"
"Hon har inte förståelsen"
"Hon har inte orken som krävs"
Hon, hon, hon..
 
Samtidigt är jag tacksam över skolans engagemang !! TACK, för att ni ser de jag ser och iaf försöker göra något åt situationen!
Men tydligen finns de inte mycket som kan göras.. ny begåvningsutredning ska göras, men inte förrän slutet av året.. Faan, de är långt dit..
Mycket kan hända tills dess.. 
Rädslan som känns, av tanken på att Tildas mående ska försämras, är obeskrivlig!
Att skydda sina barn är de första man vill göra, men jag känner mig maktlös!
Vill bara lägga mig ner och gråta, varför måste min älskade flicka behöva gå igenom denna skit? Varför kan de aldrig ta slut?!?
 
Blundar, ser min älskade flickas leende framför mig och tar ett djup andetag.. Det där leendet som får mig att resa mig upp igen och kämpa vidare.. Vägen är tuff, men vi ska faan klara detta!!
 
En dag i taget!