2. What part is most affected by it?

'
Jag har mest ärr på underarmarna, vilket antagligen är de vanligaste stället..
Vet att de finns många som tror att man gör illa sig där för att de ska synas o att andra ska tycka synd om en..
 
Vilket inte stämmer..
För mig har de inte alltid handlat om ångestlindrande utan oxå besatthet av blod och hur stort/djup ett ärr blir.. 
För min del så har jag bara "lyckats" med att skada mig så pass så jag blivit nöjd, just på underarmarna..
 
Tror faktiskt jag skadade mig mer på benen men dessa ärr syns betydligt mindre.. Jag blev aldrig riktigt nöjd med dessa vilket gjorde bara att jag skadade mig ännu mer på andra ställen..
 
Jag har fortfarande idag svårt att se mina ärr på armarna. Tankar dyker ibland upp på att jag behöver bara ett nytt djup ärr.. bara ett till.. de är en vanlig kamp, dessa tankar ska inte få vinna!
 
 

1. How long have you been self harming? Discuss why you started.

'
Hur länge har jag självskadat? Diskutera varför jag började.
 
Den första frågan och redan en svår fråga =) 
För att kunna svara på denna måste man förstå vad självskada faktiskt är. Många som hör ord som självskadebeteende så tänker de direkt på rakblad, blod och ärr på armarna. Men självskada är så mycket mer än så och jag tror faktiskt nästan alla har gjort de någon gång, men kanske aldrig tänkt på att de faktiskt är de.
 
"Självskadebeteende är ett självdestruktivt beteende som innebär att avsiktligt och upprepade gånger utsätta sig för självskada av psykiska orsaker."
Alltså allt du gör som är negativt för dig själv pga din psykiska hälsa, flera gånger, så är de självskada. 
Om man tänker efter så är de ju faktiskt en hel del!
 
Att skada sig själv kan vara ett sätt att minska svåruthärdliga känslor såsom ångest, skam, skuld, sorg, frustration eller ilska. Man gör något för att lindra psykisk smärta, för att glömma bort och inte behöva tänka på de faktiska orsakerna till varför man mår som man gör.
tex på sånt som jag anser är självskada: 
* Ätstörningar. 
* Missbruk av droger, läkemedel och alkohol.
* Skada sig fysiskt.
Jag har läst om att 9 av 10 patienter som vårdas på sjukhus i Sverige för självskadebeteende har skadat sig genom att förgifta sig själv, genom tex läkemedel.
 
Så tillbaka till frågan:
Jag tror att jag hade några peroider av självskada som tonåring. Tex slutade jag att äta i perioder.. Sen hade jag ett sjukt konstigt sätt att fysiskt göra illa mig själv på när jag mådde dåligt:
Jag starta igång hög musik (älskade bandet Slayer på den tiden), hoppande runt i mitt rum och dunkade huvudet i väggarna :P 
Reflekterade aldrig då varför jag gjorde sådana saker.
 
Skada mig fysiskt började jag med kanske 2011.. (minns inte exakt) .. Jag minns inte hur jag mådde innan och vad de var som gjorde att jag testade.. Jag tror att de var i samma veva som jag "gick in i väggen".
Fasaden som man så länge hållt uppe höll på att rasa, jag orkade helt enkelt inte med tyngden längre.
Det jag däremot minns är situationen precis efter att jag satt rakbladet i armen. Förvåningen över hur enkelt de var, hur skör huden var och tillfredställelsen av smärtan. 
De gick dock fort över och då kände jag mest bara rädsla över blodet som forsade...  
 
Svär ofta över att jag tog de där steget till att skada mig. Ett misstag som sen förändrade så mycket i mitt liv!
 
Sen har de varit en stor kamp sen dess.. Till en början var de alltid för att lindra ångsten, men de blev till något mycket större. 
 5 år har gått sen jag skadade mig med blad första gången, sjukt då man tänker efter!
De positiva är att det är så mycket bättre idag och jag kan för de mesta hantera när de negativa tankarna dyker upp!
 

Utmaning!

'

Denna utmaning har jag velat göra länge, men har inte känt mig stark nog för att kunna prata om mitt egna självskadebeteende. Att prata/skriva om självskada har för mig kunnat bli en triggande faktor. Men jag känner mig rätt redo nu, det tror jag iallafall =) 
Självskada är ett ämne som de hyshas mycket om. De finns allt för lite förståelse för ämnet och så många fördomar.
"man söker uppmärksamhet" .. "de är trendigt nu" "man tycker synd om sig själv" osv.
Sådant kan störa mig riktigt mycket..
Oförstående människor som tror att självskadan handlar om "jag skadar mig själv för att visa andra......" Medans sanningen är den att "Jag skadar mig för att VISA MIG SJÄLV......"
"Jag är värdelös och förtjänar smärta, MEN de är inte för att andra tycker de, utan för att JAG tycker de."
Självskada handlar om 0% självkänsla och ett starkt hat mot sig själv.

Jag kan dock förstå att folk uppfattar "oss" som bekräftelsesökande om man skulle säga att man känner sig värdelös. Men man måste då tänka på att de är inte bekräftelsen man vill ha (för den kommer tyvärr inte få mig att må bättre). Man vill bara att personen ska förstå att de är så man känner och att de är ärliga ord. 

Fördomar...
De är dom som iaf har fått mig till att inte våga öppna upp mig ang mitt självskadebeteende. Även om jag inte döljer kroppsdelar idag på samma sätt som tidigare så är de inte många som jag har pratat med om detta, antagligen just för att jag inte vill att folk ska tro att jag söker någon slags uppmärksamhet..

Så därför vill jag göra denna utmaning, skriva helt öppet och ärligt om mig själv i detta ämne. Skriva är ju en typ av terapi och jag hoppas att detta kan hjälpa mig att komma nått steg närmare att förstå mig själv och ev mina val till hur de blev som de blev =) 

Detta är iaf utmaningen: 

 
Jag kommer INTE skriva 30 dagar på raken, mest för att detta är fortfarande är ett känsligt ämne.
Mitt mål blir istället att jag ska ta mig igenom dessa punkter! 
Förhoppningsvis innan detta år är slut =) 
Detta kommer helt klart bli den svåraste utmaningen jag gjort hittills!