You don't know...

'
Är så trött.. jag orkar inte.. längtar efter den eviga sömnen, för jag vill inte längre..

Svårt att se meningen.. varför är jag här? Måste jag verkligen det här? 

Upplevde en ny känsla i veckan.. känslan att det är okej nu, okej att lägga mig ner.. Okej att somna in.. för alltid..

"Tänk på dina nära o kära"

Det är nått jag gjort senaste 6 år.. Det är det som gör att jag lever idag.. Alltid tänka på andras vilja.. Min betyder inget...

Men man lägger på ett leende, låtsas som att jag mår bättre.. låtsas som att självmordstankara är borta o längtan efter fysisk smärta är borta.. låtsas som att livet känns lite lättare att leva..
för hur ska jag kunna säga: jag mår inte bättre?! jag vill fortfarande inte leva!?
 Känns som att jag är en besvikelse, svag, för att man mår som man gör.. känns som att man är löjlig, jag menar: borde väl inte va så svårt att sluta må som man gör.. *ryck upp dig* ..

Som vanligt får man en stund i taget.. Kanske lyckas jag hitta nån mening.. Om inte så ses vi i ett annat liv!

You don't know...

'
Är så trött.. jag orkar inte.. längtar efter den eviga sömnen, för jag vill inte längre..

Svårt att se meningen.. varför är jag här? Måste jag verkligen det här? 

Upplevde en ny känsla i veckan.. känslan att det är okej nu, okej att lägga mig ner.. Okej att somna in.. för alltid..

"Tänk på dina nära o kära"

Det är nått jag gjort senaste 6 år.. Det är det som gör att jag lever idag.. Alltid tänka på andras vilja.. Min betyder inget...

Men man lägger på ett leende, låtsas som att jag mår bättre.. låtsas som att självmordstankara är borta o längtan efter fysisk smärta är borta.. låtsas som att livet känns lite lättare att leva..
för hur ska jag kunna säga: jag mår inte bättre?! jag vill fortfarande inte leva!?
 Känns som att jag är en besvikelse, svag, för att man mår som man gör.. känns som att man är löjlig, jag menar: borde väl inte va så svårt att sluta må som man gör.. *ryck upp dig* ..

Som vanligt får man en stund i taget.. Kanske lyckas jag hitta nån mening.. Om inte så ses vi i ett annat liv!

4. Do you consider youself "addicted"? Why or why not?

'
När jag försöker att förklara mitt självskadebeteende så brukar jag faktiskt jämföra det med ett beroende. Så JA, jag anser mig vara beroende. 
Anledningen till detta är känslan jag har av att hela tiden vilja skada mig. Så fort nått blir lite jobbigt, kommer tanken upp, längtan efter den fysiska smärtan för att "lätta" på de som e jobbigt.. 
Tycker de är väldigt likt tex en alkoholist, som behöver ta till alkoholen för att kanske koppla av och känna sig lugnare.. 
Sen att man måste kämpa för att inte "trilla dit igen"..
 
Vissa säger att självskada inte kan klassas som ett beroende utan som en tvångshandling. Jag kan förstå hur dom tänker och kan väl till en viss del hålla med.. eller? :P
De kanske är ett tvång vi har men tankarna och känslorna är ändå väligt likt ett beroende. 
 
 I perioder av mitt liv kan jag definivt se min självskada som ett tvång.. Dom gånger som de har varit som värst. De började som ett sätt att lindra min ångest, men blev senare något jag var tvungen att göra innan jag gick och lade mig varje kväll.. perioder var de så illa att de skedde fler gånger om dagen, hade mina olika rutiner. Detta påverkade självklart vardagen. Många gånger kunde jag inte fara nånstans för att jag var "tvungen" att skada mig en viss tid.. Sjukt, men så var de..