En dag kvar på september!

'

Höst är en riktigt deprimerande årstid.. regn var och varannan dag just nu.. visst kan regn va mysig men jag vill gärna att de ska vara lite varmare i luften då 😊

Denna årstid är oxå den jobbigaste för min del.. Haft rätt djup depressioner de senaste åren vid denna tid..
I år känns de dock lite bättre, yay!!
Visst måendet går upp och ner.. Ena dagen känns de som att jag Kommer att falla, medans nästa känns helt okej.. så de får man väl vara nöjd med..

Nu är jag ju duktig på att skriva i bloggen när jag är som mest nere, så de blir mycke negativt 😛 men de är ju då man behöver ventilera av sig mest!

Vardagslivet är just nu lugnt, inte mycke måsten vilket passar mig perfekt.. går på samtal på psyk varannan vecka.. Får hjälp av PO vid behov och har en familjebehandlare som jag träffar ca varannan vecka och då de är träffar angående barnen! Allt stöd man får just nu ger mig en viss trygghet så jag lättare kan koppla av.. är riktigt duktig på att jaga upp mig och grubbla för mycket..

Väntar på tid hos läkare för att diskutera adhd-medicin! Skulle va skön med något som kan få ens tankar att varva ner lite.. tänk så skönt de skulle kunna vara att kunna förklara saker i ordning, nu e ju allt huller om buller i huvudet 😁

Kanske kommer de oxå hjälpa mig med sömnen! Den är rätt usel (som vanligt).. jag har helt enkelt inte ro att lägga mig o sova.. jag o min kontakt pratade om detta senast jag var där.. en tanke som slog mig var att jag har inte ro på kvällen/natten men så fort barnen gått till skolan kan jag koppla av.. undra om de är så att när jag ska lägga mig på kvällen så grubblar jag (omedvetet) på att jag ska upp en viss tid för att få dottern klar för skolan (sonen klarar sig själv) och att detta gör att jag inte kan slappna av !? Känns som att de ligger nå i de ☺

Kl är exakt 00:00 och jag borde väl lägga mig 😛 hmm jaja får göra ett försök då ☺
God natt!

Världens mest negativa..

'

Önskar att måendet kunde hålla en jämn nivå.. det eviga upp och ner är så sjukt slitsamt.. kommer man nånsin få må bra igen?

För att vara ärlig så har livet de senaste 4 åren gått ut på att överleva och att leva så är inget kul.. De känns så värdelöst.. Jobbigast är skuldkänslorna man får över tankar man har.. Jo, jag önskar att jag inte fanns, jag önskar att mitt liv kunde ta slut nu.. Jag vet att de låter mörkt och hemskt, men de är sanningen och jag vet att folk i min närhet inte vill höra de.. Hur man kommer bort från dessa tankar vet jag inte, har inte lyckats de senaste åren så..

Ångesten över människor som uppenbarligen inte bryr sig blir kraftigare då de blir mörkare i huvudet.. Har aldrig varit en person som folk vill lära känna.. bara en person i bakgrunden eventuellt.. ett svart får.. ingen som i onödan skulle ringa mig.. inte ens när de gäller familj eller släkt..
Inte ens när livet var som mörkast, de gånger man bara sett svart, varit inlagd på psyk eller då jag gjorde ett suicide-försök fanns inte familj där.. de har inte varit där när jag fick mina diagnoser.. visst att de bor långt bort, men fick inte ens ett erbjudande på om de fick komma.. inge erbjudande om de kunde hjälpa eller nått..

Men vet inte om jag kan skylla på dom, säkert jag som skjutit bort dom.. Dock har man inte ork för annat då man mår som man gör..
När de är svart har man bara ork till att försöka överleva.. och knappt de.. sen har de sina egna liv o beskymmer (antar att alla har de)... känner mig sjukt självisk mitt i allt detta...

På nått sätt måste jag acceptera situationen, men de är svårt.. har inte lyckats än.. kommer man nånsin göra de?

Bläää på allt... andas och ta en dag i taget!