Ångesten knackar på..

Ångest.. något man aldrig vänjer sig vid..
och när väl ångesten dyker upp, kommer tankar, som ger ännu mer ångest och så håller de på.. Den vägrar släppa.. 
 
Jag är så less på att alltid haka upp mig på minsta lilla sak.. De kan va något som någon sagt eller inte sagt.. Jag förstorar upp saker, eller.. jag tror mer att det blir stora saker för mig, men som dom som sagt de inte ens tänker på att de skulle påverka en.. 
Jag maler samtal jag haft i huvudet.. maler orden i huvudet om och om igen.. vad som sades, hur de sades.. alltid hittar jag nått som känns fel.. nått jag sa fel.. nått jag gjorde fel.. 
 
Jag kollar på sociala medier och mår illa.. Jag klarar inte av de.. 
Folk lägger upp bilder, skriver om sin dag och jag får bara ångest.. 
Funderat länge på varför de är så.. Varför klarar jag inte av att se.. 
Jag tror att de är för att jag där åter får bekräftat hur "annorlunda" jag är.. Folk tänker säkert att; ehh så känner väl alla.. o kanske är de så.. jag vet inte..
Grejen är bara att medans andra skriver att jag gör de o de, är där och där, så är jag hemma.. 
Det är något som jag skäms för och som jag har svårt att erkänna; Min sociala fobi har gått så långt att jag inte går ut, om jag inte måste.. Jag har hjälp med att ta mig till vissa träffar och annat.. 
Det är pinsamt och känns så sjukt löjligt.. de borde väl inte vara så jävla svårt att ta sig utanför dörren.. 
Likadant är de om man är iväg med någon, tex handlar eller nått.. De skriker inom mig att jag borde ta mig därifrån fort som attan.. Jag blir snurrig och tappar fokus på vad jag gör.. I sådana situationer är ångesten oundviktlig, får dock vara glad de gånger de inte övergår till panikattack... 
Det känns löjligt, jag ska ju vara en vuxen människa, men känner mig en oduglig varelse.. PINSAMT..
 
borde sova, men har svårt att komma till ro.. 
får väl försöka ändå..
 

'

Kommentera här: