Dag 1

Är inte i en helt obekant situation.. Måendet som inte är de bästa och svårt att hantera, både ångesten och tankarna..
En tid till läkaren som slutade med inläggning på psyk...
Vet att de behövs, jag behöver hjälpen.. Samtidigt är de aldrig kul att känna att jag inte klarar av de själv..

Jaja, bara att ta de som de är! 

Haft ett samtal om ångest, vad som kan orsaka det osv..
Slutsatsen är; förändringar! Det är den stora boven!!
Jag försöker hela tiden lära mig och förstå asbergers/autism.. hur de påverkar mig.. 
Hur mycket snabba förändringar kan förstöra så mycket..

Samtidigt får jag känslan av att folk faktiskt inte förstår.. hur jobbigt vissa saker är, som "normala" anser är självklart...
Kanske ses de som löjligt när man inte bara kan göra spontana saker.. eller att om man inte får beskrivet i detalj hur vissa saker kommer att gå till, kan de förstöra en hel dag!!
Bristen på förståelsen över hur diagnoser påverkar folk, är skämmande..
Istället är man konstig, udda och antagligen rätt dum..

Jag kämpar dagligen med att förstå mig själv.. förstå vad som påverkar mig och hur.. de är inte lätt och tyvärr blir de inte lättare när folk tittar konstigt på en för att man gör på ett visst sätt.. och jag menar; vem vill vara den där udda skumma!?

Man ska jobba, de är ju en självklarhet..
Min sanning: mina dagar skulle behöva se i stort sätt likadana ut, för att jag ska kunna må som bäst.. saker måste planeras in långt i förväg. vanligt arbete innebär oftast förändringar hela tiden på ett eller annat sätt..

Fika på stan med vänner är alltid kul! Shopping!!
Min sanning: älskar mina vänner! MEN om jag sitter på ett fik kommer jag inte kunna koncentrera mig på samtalet, utan mitt största fokus blir på omgivningen.. nån skrattar till.. de skramlar nånstans.. folk som går ut och in, dörrar som öppnas o stängs, någon kanske har på sig ett plagg som sticker ut som min koncentration fastnar på!
Likadant när jag ska handla, pga alla intryck runt omkring, tappar jag fokus på vad min verkliga uppgift är.. kan t.o.m glömma bort vad jag är ute efter om jag inte har de nerskrivet.. skulle jag bara vara på stan utan att ha ett mål, "bara kolla på kläder" "kanske hitta nått kul", skulle jag antagligen inte kolla på nått alls.. de enda jag kommer se är folket, rörelser och pratet.. skulle nästan helt säkert gå från stan utan att ha köpt nått...

Finns så många exempel på vardagliga situationer, som är så självklara för vissa, men som är ett rent helvete för andra!

Önskar att jag en dag lyckas förstå mig själv så pass att jag inte sätter mig i situationer som påverkar mig negativt!!
Att jag kan acceptera att även om jag inte fixar vissa saker, så är de okej ändå!!!


'

Kommentera här: