Urkopplad hjärna!

'
Det känns just nu som att hjärnan är urkopplad =) Det där med att tänka, planera och känna existerar inte! Är sjukt trött men inte sån trötthet som går att sova bort, utan psykiskt trött..

Det är nog både positivt och negativt det där med att inte tänka.. Skönt på så sätt att jag inte grubblar så mycket på vad som ska ske. Har normalt fall superkoll på vad jag ska göra och planerar minsta lilla.. så självklart är de skrämmande att tvingas "kämpa" för att minnas vad som ska göras.. Men som sagt, det är rätt skönt!
Dagarna rullar på och än så länge har jag inte glömt bort nått möte eller liknande :)

Det där med tröttheten är inte lika kul.. Har inte den orken jag vill ha för barnen.. kan sova 10 timmar och när jag vaknar och sysselsätter mig i nån timma, så är jag helt slut sen! 

Detta som kallas utmattningssyndrom???

Har haft massa på schemat på sista tiden och de blir tyvärr inte mindre närmaste veckorna.. Bara att hoppas på att jag kan ta mig igenom allt utan att bryta ihop totalt !!

Positiva är att måendet är ok.. känns inte dåligt iaf!
så det där med att hjärnan inte funkar kanske kan vara en bra sak just nu :)

Vardag!

'
Möte på Habiliteringen, sju personer sitter vi i en ring. Kurator, arbetsterapeut, familjebehandlare, klassföreståndare, specialpedagog och skolans rektor. Och så jag..
Ytterligare ett möte, ytterligare en påminnelse över hur situationen faktiskt ser ut..
 
De stora ämnet för dagen är som vanligt: skolgången.. ser frustrationen i lärare och specialpedagogens ansikten.. ser hur de vill skrika: Detta Går Inte..
 
Orden som sägs.. Allt som jag hört hur många gånger som helst, upprepas även på detta möte:
* Tilda klarar inte kraven, hon kommer aldrig klara dom.. 
* Rädslan över hur Tilda kommer må i skolan nu när allt förändras; ny skola, ny lärare, ytterligare krav.. Allt nytt..
* Tilda har fel skolgång, hon borde gå i särskola!! VARFÖR SKA DE VARA SÅ SVÅRT ATT FÅ EN SÄRSKOLEPLATS !?!?
 
Så fortsätter mötet, så många svårigheter som möjligt tas upp.. Desperationen lyser igenom, oavsett vem som har ordet..
"Hon kan inte läsa"
"Hon kan inte skriva"
"Hon har inte förståelsen"
"Hon har inte orken som krävs"
Hon, hon, hon..
 
Samtidigt är jag tacksam över skolans engagemang !! TACK, för att ni ser de jag ser och iaf försöker göra något åt situationen!
Men tydligen finns de inte mycket som kan göras.. ny begåvningsutredning ska göras, men inte förrän slutet av året.. Faan, de är långt dit..
Mycket kan hända tills dess.. 
Rädslan som känns, av tanken på att Tildas mående ska försämras, är obeskrivlig!
Att skydda sina barn är de första man vill göra, men jag känner mig maktlös!
Vill bara lägga mig ner och gråta, varför måste min älskade flicka behöva gå igenom denna skit? Varför kan de aldrig ta slut?!?
 
Blundar, ser min älskade flickas leende framför mig och tar ett djup andetag.. Det där leendet som får mig att resa mig upp igen och kämpa vidare.. Vägen är tuff, men vi ska faan klara detta!!
 
En dag i taget!
 
 

Onsdag!

'
Känns som att jag har fullt upp varje vardag, med möten eller liknande.. MEN idag är de tomt på schemat =)
Så de blir att pyssla hemma!!
De som jag tänkte göra är:
* Diska två omgångar (mycke disk har de blivit)
* Tvätta två maskiner
*Rengöring av kattlåda
* Fixa medicinen åt Tilda
* Plocka i hall, kök och vardagsrummet (saker som inte ligger där de ska =) )
 
OCH SJÄLVKLART: Se hockey till kvällen!!
 
 
Imorgon är oxå en sån där dag där jag inte har nå på schemat, kommer antagligen städa en hel del då oxå =) Kanske gör mig en ny lista då!