Kriget mot mig själv..

'
..fortsätter.. Men det har gått framåt.. Har inte känt så mycket dom senaste månaderna och börjar fundera på om de är bra eller dåligt.. Det positiva är ju att slippa tankar som jag normalt har, tankar som är svarta och dystra.. Det negativa är att jag inte tar tag i de problem jag har, jag låter saker bara vara och jobbar sällan på sådant som är tungt, som skulle behöva jobbas med..
..
Skönt, men samtidigt känns det som att jag är på bristningsgränsen hela tiden.. .. Ibland tappar jag taget, släpper på allt.. När detta sker sitter jag plötsligt där med rakbladet i handen och blod på armarna.. funderande på vad som faktiskt hände.. Jag känner mig som en alkoholist, narkoman.. Beroende av blodet, känslan av trycket som släpper i bröstet.. Det gör inte ont längre, Det är en alltför vanlig känsla nu för tiden.. Rakbladet mot min hud..
..
Men kämpar fortfarande över att de framstegen som jag ändå har gjort.. De är sällan jag tappar kontrollen över mig själv.. Allt oftare vinner jag kriget över mig själv!!
Idag var bara en dag där jag tappade greppet.. ett snedsteg..
..
Imorgon är en ny dag och det vanliga kriget.. Men imorgon ska jag vinna!!

Lever i min lilla bubbla..

'
Världen utanför lägenheten är bara en dimmig massa. Här inne i min vrå finns tryggheten och lugnet. Ingen press på mig själv.. Lagt nivån på de sätter att jag stänger av tankarna, Är nästan jämt i lägenheten och bara har de lugnt!!
Måendet blir så mycket bättre.. Inte lika mycket ångest den senaste tiden, vilket är kanon!!
--
Samtidigt vet jag det att jag inte utmanar mig själv, på de sätt jag ska göra, borde göra.
..
men jag vet att jag måste ta tand om saker snart.. Är bara så rädd för att börja med små saker, små steg framåt och sen då hela min utredning är klar och om de skulle visa sig att de är något man har.. Är jag rädd för att hamna på ruta ett igen..
..
Ska ta kontakt med min PO på måndag och se om jag kan kommer förbi en sväng.. har lite papper som jag vill att hon kollar om de är rätt och sen ska jag diskutera hur man gör för att bli av med möbler i lägerheten
..
Måste även ställa in hjärnan på att jag ska va på sjukan, på mån kl 8.00 ..
jag får inte ha nå medel i huvudet, och jag som nästa ALLT har hårsprej då jag går ut :/
Men jaja.. ska bli skönt att få de gjort iaf!!
..
Sömnpillret har kickat in och jag är inte alls säkert på stavningen längre.. :)
borde alltså betyda SOVDAX !!

De saknade..

'
Vi har nog alla någon som vi saknar, som gått bort och försvunnit ur våra liv...
Hittade denna underbara låt då jag tittade runt på YT:
..
Tänker på pappa, fäller en tår när jag kommer på att jag inte längre kan minnas hur han lät när han pratade.. Blundar och ser svaga bilder av honom. Måste nästan kolla på foton för att lyckas få fram en tydlig bild i huvudet.
..
Hoppas att jag alltid kommer minnas glädjen i hans ansikte då vi firade honom på sin 65 års-dag.. Hans sista födelsedag.
.
tänker tillbaka.. korta stunder, speciella tillfällen. sådana som jag så gärna vill minnas resten av mitt liv.
.
En dag på pappas jobb. Jag fick följa med. Jag var så stolt! Stora maskiner som kändes skrämmande, men jag höll pappas hand och allt kändes så mycket tryggare. Vi gick en trappa upp, bort från maskinerna, in på kontoret. Första gången jag såg en dator och jag fick spela på den! På skrivbordet låg de små lappar, med pappas namn på. Dom var så häftiga, jag stoppade ett i fickan. Min pappa, han var något. och jag var så stolt!
..
Alla resor till Ullared. Upp tidigt, lång bilresa. Men inget av de betydde något, för jag visste att efter att vi varit inne i butiken en omgång, skulle han och jag gå till bilen. Tillsammans satt vi tysta med varsin macka och njöt av lugnet, bort från kaoset som existera inne på Gekås. Värme var känslan där i bilen, bara han och jag.
..
Resan till Danmark, första resan bara vi två.
Över dagen.
Vi hade samma tempo jag och pappa, hade inte speciellt stort behov att stanna och kolla i alla affärer. Vi tittade på de vi ville, inte mer. Med varsin pølse, sittandes på en bänk mitt på ett torg. Tittade på duvorna som söka efter mat, helt orädda för omgivningen.
Jag och pappa där på torget, allt var så lugn och fridfullt..
....
Jag och pappa sa nog aldrig så mycket till varandra, för de är dom tysta stunderna jag minns mest.. Jag kände en viss glädje, värme och stolthet av att bara få vara där, bredvid.
Men vi hade ett visst band, känns som att de inte behövdes ord för att vi skulle förstå varandra!!
Vi tillsammans, lugna och bara njöt av situationen, de var då vi trivdes som bäst!!
Pappa, min stora idol!