Allt du kan göra är att försöka..

Försöker ignorera, de tunga inom mig, trycket i bröstet som alltid kommer smygandes på kvällen..
De kliar i kroppen, får inte bort känslan.. 
De är så nära nu, nära till att jag lyckas släppa ut mina känslor, men jag är inte där än.. 
gråten vägrar komma.. 
de är något inom mig som inte tillåter,
tankarna på panikångesten som kommit då jag försökt, skrämmer.. 
jag vill inte längre, jag är så less på allt detta.. 
någonstans på vägen lärde jag mig att den fysiska smärtan var så mycket enklare att hantera..
något jag önskar att jag aldrig lärt mig..
något som jag inte längre kan kontrollera.. 
det är min undanflykt när trycket blir för stor.. 
kanske lyckas jag ikväll.. kanske inte.. 
men jag försöker.. de enda jag kan, just nu.. 

'

Kommentera här: