Börjar blir lite orolig...

'
... inte kul känsla direkt..

Såg på en arbetskollegas Fb att hennes son nu har fått diagnosen Autism..

Då man läste om han, så kom ju tankarna på Tilda.. Vad har hon? har hon Autism? eller har hon ADHD? eller är hon bara sen i utvecklingen helt enkelt.. Känslan är jobbig och man blir orolig för att de verkligen ska vara något fel..

Man läser om folk med autism och vissa saker tycker jag stämmer in på tilda, men inte alls alla.. Så läser man att typ 10 % lever som normalt som vuxna.. Den delen e ju rätt liten känns de som.. och de är väl de som man är mest orolig för, att hon ska växa upp och inte klara sig själv som vuxen..

Men man får sluta försöka jaga upp sig själv och ta en dag i taget.. De kommer ändå ta ett tag innan vi får veta vad det är som gör att hon e försenad..

jaja..

till nått annat; Ska snart iväg på utvecklingssamtal för Benji.. De ska ju bli spännande och se vad de säger.. de som jag tycker ska bli mest intressant är att veta vad läraren säger om hur benji har varit sista tiden, hur mycke han påverkats av vår seperation... Senast jag prata med läraren hade benji blivit lite mer tillbakadragen, hoppas de ändrats!!
Sen självklart kan de vara intressant och se vad de säger om hans matematiska kunskaper.. Han e rätt otrolig då de gäller matte !!

Rätt eller fel?

'
De e samma sak varje gång de är nått.. Tankarna snurrar och man grubblar, grubblar tills man e tokig..

Varje tillställning, som idag.. P´s födelsedag... Man tycker ju att jag borde vara där, fira honom oxå och de hade jag varit, om de inte vore för att han har bjudningen hos sin mamma...

Jag klarar helt enkelt inte av att fara dit.. Varför, kanske de undras.. Hon har fortfarande inte hört av sig till mig, och ändå har de gått 3 månader, så hur kan jag fara dit och känna mig välkommen.. P säger ibland att hon inte har nått emot mig, men jag vet att hon inte gillar mig, att hon säkert är nöjd att jag o P inte är tillsammans längre.. Hon e så extremt falsk, och de e tragiskt att inte hennes barn ser de.. Hon sätter på sig en mask i deras närhet, de måste vara jobbigt..

Har kontakter runt om som bekräftar mina misstankar om henne, som att hon inte gillar mig.. Och de e ju skönt o veta att de inte e jag som tror att de e på ett visst sätt..

Men de som stör mig mest är varför jag låter detta påverka mig så mycke då dessa tillställningar kommer.. Jag känner mig hemsk emot P, då jag tackar nej till olika saker som han säger att jag oxå får komma på, men jag kan inte besöka nån som får mig att känna mig ovälkommen, som inte ens kan ta upp telefonen o ringa.. Jag HATAR att detta ska påverka mig så mycke..

Jaja, falska människor är inget jag vill ha i mitt liv, folk som inte klarar av att vara sig själva, är fega för att stå för vad de tycker kan ju dra åt sk*gen.. Spela era j*vla roller, men inte i närheten av mig!! Patetiskt.. Jag kan själv vara blyg, men nå f*n står jag för de jag säger och tycker..

Kanske har jag fel, eller så e de rätt? vad vet jag..